Följa tant

På eftermiddagen när jag hämtade Samuel från dagis så hamnade vi bakom en tjej i 20-25 årsåldern när vi promenerade uppför Fridhemsgatan.

Vi hamnade i en konstig situation där hon gick lite långsammare än mig men inte så pass långsamt så att jag gick förbi henne. Problemet blir att vi tillslut går i ungefär samma takt, då är det nästan som om vi går tillsammans fast jag aldrig träffat mänskan förrut.

I vanliga fall brukar jag bara öka steglängden och spurta förbi henne, men nu hade jag dubbelvagn med två barn i och en labrador, så då är det inte läge att varva upp. Jag skulle kunna gå lite långsammare, men jag vill verkligen komma hem så fort som möjligt eftersom jag var lite sen i schemat. Där gick vi, hon och jag bredvid varandra. Ingen gav sig. Skitsamma, tänkte jag, jag går bredvid henne.

Men när man har ärliga barn är det inte helt enkelt att bara göra som man vill. Samuel undrade högt i vagnen "Pappa!, varför följer vi efter den där tanten?" Klart besvärad saktade 20-åringen ner.

Pappa växlar ner, ökar steglängden och kutar förbi.